asinnersdiary

 Idag har det varit en superbra idag! Skolan gick bra. Dagen flög fram supersnabbt. Och rätt vad det var så var det dags att halvspringa hem för att hinna till sången.
Skulle ju hinna packa ihop grejerna till yogan också.När klockan var tio i tre kom jag på att jag kanske skulle börja cykla. Det tar en kvart att cykla i vanliga fall, och då ska tilläggas att jag cyklar rätt snabbt i vanlig takt, och jag börjar sjunga klockan tre.
Så jag cyklade som en galningoch kom fram genomsvettig och trött.... men i tid ;)
Och efter ett glas vatten hos Thomas kände jag mig helt norma och redo att sjunga igen.
Och fan vad jag sjöng. Eftersom det var första gången efter sommaren köde vi lite gamla låtar från förra terminen. Till exempel "För att du finns" och "Hur svårt kan det va?"
Älskar de två låtarna. Så himla härliga.
Thomas förklarade även en sak som tydligen kallas frasering. Det beyder ungefär att man i en fras sjunga en del ganska starkt och sen mot sluter blir det svagare. Typ. Och det kunde ju inte vara så svårt tänkte jag. Men där hade jag fel. När musiken kom till och jag både skulle tänka på det, att sjunga rätt och snyggt, plus att hålla ordning på min egen stämma blev det ganska krångligt.
Men jag får väl öva.
Kul med lite utmaning också tycker jag, Man ska ju kämpa lite ;)
Det var i alla fall typ såhär kul att börja sjunga igen. Och då menar jag riktigt kul!

Efteråt insåg jag att jag lätt skulle hinna ta bussen till friskis ihop med Felicia, så då slapp jag i alla fall stressa då.
Men yogan var skitkul i alla fall!
Ska absolut fortsätta med det.
Men nu ska jag följa med och hämta pappa på flygplatsen.
Puss!